En operation mitt i natten på över 10 timmar räddade Jormas liv
Jorma Siirtola överlevde en livsfarlig aortaruptur tack vare en jouroperation som tog hela natten. Även om sjukdomen har lämnat sina spår har folkdansen inte fallit i glömska.
Det var en alldeles vanlig torsdag i juli, om än en mycket trevlig sådan. Jorma Siirtola hade varit med sin partner vid Tölöviken i Helsingfors och tittat på dans och hade till och med själv gjort några svängar på utomhusbanan efter uppvisningen. Kvällsbestyren var gjorda i god tid och när klockan närmade sig tio och Jorma redan var på väg för att lägga sig, slog den till. En väldig, rivande smärta i bröstet som gjorde att han förlorade medvetandet.
”Jag har aldrig känt något liknande och det är en upplevelse jag inte önskar någon. Till all lycka hade jag en anhörig på plats som omedelbart ringde efter ambulans. För mig hade det varit omöjligt på grund av mina smärtor”, minns Jorma sju år senare när han tänker på händelserna i juli 2015.
Symtomen tydde på en hjärtinfarkt och Jorma fick redan hemma blodförtunnande läkemedel av den prehospitala akutsjukvårdspersonalen. Den värsta smärtan lättade. Sedan åkte vi ambulans från Esbo till Mejlans sjukhus.
“Jag kommer mycket väl ihåg resan. Då var det inte längre bråttom och jag tror inte ens sirenerna var på. Men när vi kom till sjukhuset och de tog mig till akuten genom glasdörrarna blev allt svart.”
Läkarna berättar att när dörrarna stängdes var det plötsligt verkligen bråttom och det var slutligen inte frågan om en infarkt utan en aortaruptur, men de visste de inte då. Felaktiga infarktdiagnoser i samband med aortaruptur är vanliga eftersom symtomen ofta är likadana och det är mycket svårt att upptäcka rupturen. Så också i Jormas fall. I undersökningarna tydde inget på ruptur. Behandlingen verkade dock inte fungera utan Jorma höll på att dö i läkarnas händer. Slutligen framkom det att aortan som gick från vänstra kammaren i hjärtat hade brustit illa och att det uppkommit en bristning i aortaklaffen i samma veva. Framför låg en hjärtoperation som krävde över tio timmar mitt i natten på jourtid.
“Pappa krama min hand om du känner igen mig”
Kompositklaffen i hjärtat tickar i kapp med klockan i det tysta köket. Det är förståeligt att minnena av ögonblicken som var avgörande för resten av livet gör att Jorma emellanåt blir tyst. Innan den kvällen i juli hade han varit helt frisk. Inget kolesterol, inga hjärtsymtom, ingen övervikt, inga kända riskfaktorer. Han rörde sig aktivt och mångsidigt, dansade och njöt av livet och sitt arbete. Sjukdomen slog ned som en blixt från en klar himmel.
Efter operationen var Jorma ett tiotal dagar på intensiven och under flera av dem var han nedsövd. De första minnesbilderna under tiden efter operationen var sonens besök.
“Jag kunde ännu inte tala, det hade gått några dagar sedan operationen. Jag minns när min son tog mig i handen och sade, pappa krama om du känner vem det är. Nog kände jag igen honom, en kär människa.”
Jag får god vård och livet går vidare
En annan stark minnesbild är kopplad till gul Jaffa. I början kunde Jorma inte äta mycket men en natt kom skötaren och småpratade och frågade om han skulle vilja ha någonting.
“Jag hade sett att en annan patient hade haft Jaffa och jag frågade om jag kunde få det. Skötaren gick efter en flaska åt mig och jag kan säga, aldrig har Jaffa smakat så gott! Skötaren satt sig bredvid mig och vi pratade om vardagliga saker. Även om mina krafter ännu inte var så bra i det skedet fick jag en stark känsla av att jag får god vård och livet går vidare”, säger en tacksam Jorma.
I dansens virvlar vidare
Redan på sjukhuset tänkte Jorma att om jag ska komma ut ur det här måste jag nog göra något själv också. I början gick han med dropp små sträckor i taget i korridoren och när han fick komma hem gick han med hjälp av rollator tills det var möjligt att lämna bort hjälpmedlen. Nu sju år senare går han en runda varje dag och dansar regelbundet folkdans som också var hans gamla hobby. Han kan också skida men det tar förutom på krafterna även på nerverna.
“I tiderna var jag en flitig skidåkare och jag har fortfarande flera par skidor, men farten… Det krävs fortfarande ganska mycket tid för att vänja sig vid det här nuvarande läget”, bekänner Jorma skrattande.
Nu finns det mer tid än tidigare för hobbyn och barnbarnen eftersom Jorma blev pensionerad under hösten 2022. Innan det arbetade han med datasystem, under de senaste åren på deltid. Han är oändligt tacksam för sin nuvarande situation.
“Jag kan inte beskriva med ord hur tacksam jag är för att vi har ett system i vilket man kan göra en så här krävande öppen hjärtoperation mitt i natten. Det gäller också såväl läkare som vårdpersonal. Jag har dessutom varit verkligen lyckligt lottad som hann till sjukhuset och ännu till Mejlans. Om klaffen skulle ha brustit hemma skulle man inte ha kunnat göra någonting.
Aortaruptur är alltid en nödsituation
Aortadissektion är ett akut tillstånd som hotar patientens liv. Vid aortadissektion brister det inre skiktet av aortans väggstruktur som består av tre skikt. Det uppstår en reva och blodet färdas vidare mellan skikten i aorta.
Förutom illamående är symtomen en mycket kraftig, rivande bröstsmärta som skiljer sig från smärtan vid hjärtinfarkt genom att den är så kraftig. Smärtan är dock inte alltid kopplad till ansträngning vilket ofta är fallet i samband med hjärtinfarkt. Man har till exempel skottat snö.
Utan operativ behandling är mortaliteten nästan hundra procent. 25–30 stycken operationer genomförs per år inom HUS område på cirka 2,1 miljoner invånare. Alla patienter hinner dock inte till sjukhuset. Operationen är vanligtvis alltid brådskande och den måste göras akut, så snabbt som möjligt.
Mortaliteten vid operationen är cirka femton procent vilket är tydligt högre jämfört med en vanlig öppen hjärtoperation. Prognosen för återhämtning efter operations- och sjukhusvård är dock relativt bra. Efter operationen är behandlingen av blodtrycket ytterst viktig. Man ska undvika alltför stora ansträngningar och hård fysisk belastning. Återgången till ett ganska normalt liv lyckas dock. Uppföljningen pågår i praktiken under resten av livet. En liten del av patienterna måste under årens lopp genomgå en ny operation på grund av att aortan utvidgas.
Mikko Jormalainen, avdelningsöverläkare inom hjärtkirurgi har intervjuats för artikeln.
Vill du berätta din egen historia?
Vi söker nya patientberättelser att publicera på HUS webbplats. Om du är intresserad, skicka ett meddelande till esh.viestinta@hus.fi. Vi förbehåller oss rätten att bestämma vilka berättelser som publiceras och deras tidtabell.