Hjärtattacken avslöjade Heikki Keinänens utvidgning i bukaortan
Först skar det till i bröstet på Heikki Keinänen när han sprang och sedan när han vindsurfade, tills en hjärtattack stoppade honom. I samband med bypassoperationen upptäcktes en annan större åkomma, en utvidgning i bukaortan. Trots att han genomgick två stora operationer inom ett halvår, var Keinänen tillbaka till sina älskade fartfyllda sportgrenar innan ärren ens hade bleknat.
En halvtimmes hård aktivitet och sedan en paus. Den 65-åriga pensionären Heikki Keinänen är återigen på sin kära vindsurfingbräda, i vinden och vågorna. Vanligtvis surfar Keinänen på sjön vid sin sommarstuga, men idag är han på havet utanför östra Helsingfors.
Det är svårt att tro att Keinänen genomgick både en bypassoperation i hjärtat och en stor bukaortaoperation för bara ett par år sedan.
Symtomen började när han tränade i april 2021. På löpbandet skar det till i bröstet, men känslan försvann när han slutade springa. Sedan fortsatte han att springa. I maj skar det åter en gång till i bröstet när han vindsurfade.
Keinänen och hans fru har en hund, och när den rymde återkom smärtan i bröstet.
“En av mina vindsurfingvänner hade haft en hjärtinfarkt tidigare. Han gav mig en utskällning. Han hade knappt klarat av att ta sig i land.”
Till slut gick Keinänen med på att gå till läkaren hemma i Tusby. Där fick han en remiss till belastningsprov av hjärtat i augusti.
Belastningsprovet hann dock aldrig genomföras. I juli hade gästerna precis anlänt till parets sommarstuga när Keinänen började må riktigt dåligt. Hans fru hade bara en halvtimme tidigare tvingat honom att ladda ner 112-appen på sin mobil på grund av de tidigare bröstsmärtorna.
“Den kom till användning direkt. Jag ringde efter ambulans till mig själv, och med hjälp av appen hittade hjälpen lätt fram.”
Hjärtproblemen avslöjade också en annan livsfarlig åkomma
Eftersom sommarstugan ligger närmare Tammerfors än Helsingfors, körde ambulansen Keinänen till den förstnämnda. Orsaken till hans illamående var en hjärtattack. Nästa dag försökte man med en ballongvidgning, men den misslyckades och därför var en bypassoperation nödvändig.
Medan han väntade på operationen nämnde Keinänen för läkarna om sin ärftliga belastning för aortaaneurysmer, det vill säga utvidgningar i aortan. Vid bilddiagnostik upptäcktes flera utbuktningar i hans blodkärl, den största i bukaortan. Hjärtat behövde dock behandlas först, annars skulle Keinänen inte ha klarat av en bukaortaoperation.
Han återhämtade sig från bypassoperationen i augusti genom att promenera, eftersom hunden tvingade honom att röra på sig. Först runt ett litet förråd och dag för dag allt längre. En månad senare gick Keinänen redan i genomsnitt 8 000–9 000 steg per dag. Men allt var inte bra.
“När jag tittade på TV kände jag hur hjärtat dunkade genom bukväggen där utbuktningen fanns, och naturligtvis var jag nervös inför den kommande operationen. Jag hann dock arbeta i 1,5 månad innan bukaortaoperationen”, minns Keinänen.
Keinänen arbetade då fortfarande på Teknologiska forskningscentralen VTT, där han gjorde en lång karriär. Arbetsuppgifterna hade förändrats efter hjärtattacken, eftersom han måste undvika stress. Det fanns dock mycket att göra inom hållfasthetsberäkning.
Protesen i bukaortan säkerställer blodcirkulationen till benen
I december, bara några månader efter bypassoperationen, opererades Keinänens bukaorta på HUS Mejlans tornsjukhus. Vid operationen ersattes bukaortan med en protes. En liknande protes hade redan tidigare satts in i bröstaortan.
Operationen gjordes som en öppen operation under narkos. Från bukaortan utgår blodkärl bland annat till lårartärerna och njurarna. Blodcirkulationen i underkroppen måste stoppas under operationen för att protesen skulle kunna fästas vid kärlen.
“Enligt läkaren var det mycket att sy. Jag förlorade mycket blod, men fick också blodtransfusioner. Det underlättade återhämtningen, och det blev inga komplikationer i njurarna eller andra viktiga organ”, säger Keinänen.
Efter operationen fick Keinänen intensivvård i cirka ett dygn och därifrån flyttades han till en avdelning för att återhämta sig. En vecka senare kände han ett starkt behov av att få åka hem.
“På avdelningen var det svårt att komma i gång. Jag var tvungen att tvinga mig upp ur sängen. Jag ville hem så snart som möjligt.”
Trots att det kändes svårt att resa sig, var Keinänen på benen redan ett par dagar efter operationen. Farten avtog inte, utan ett par månader efter operationen var han redan i slalombacken.
“Jag hade ett starkt behov av att gå vidare. Kanske jag var i backen lite tidigare än jag fått tillåtelse till, men jag tog det lugnt. Jag gjorde de välbekanta och säkra grundsvängarna en halvtimme åt gången.”
Symtom ska inte bagatelliseras
Utförsåkning och slalom har utöver vindsurfing länge varit en del av de idrottsgrenar som Keinänen utövar. Många anser att grenarna är riskfyllda, särskilt för någon som genomgått stora operationer, men han själv ser det annorlunda.
“Jag kan utöva de bekanta grenarna, men tröskeln för nya är betydligt högre. Jag vet inte hur kroppen reagerar på dem. De här kan jag.”
Det är också fart på Bodycombatpassen, som Keinänen deltar i 1–3 gånger i veckan. Läkarna har inte satt några begränsningar för hans hobbyer. Slalomtävlingar är förbjudna, men där har Keinänen inte helt följt rådet.
“Jag vill påstå att jag använder sunt förnuft. Jag har skaffat mer skyddsutrustning och till exempel förra våren i Hjortlandets slalomtävling åkte jag bara det första åket, eftersom vädret var för dåligt för ett andra.”
Det han har lärt sig är att man inte ska avfärda sina symtom.
“Jag väntade alldeles för länge och försökte klara mig. Jag avfärdade mina symtom på hälsocentralen för att kunna fortsätta. Bröstsmärta vid ansträngning är alltid ett tecken på att stanna upp.”
De psykiska efterdyningarna kom först ett år efter operationerna. Keinänen var deprimerad och kände att han inte orkade göra någonting. Medicinen för honom var till slut bekant: han måste gå ut med hunden och sköta hushållsarbetet.
“Att göra saker räddar mycket. Professionell hjälp skulle säkert ha varit klokt, men jag hanterade det på mitt eget sätt.”
Keinänen förstår inte att vara rädd, utan han försöker leva en dag i taget och undvika att i onödan ta stora risker.
“I dag har det till exempel varit en fantastisk dag. Jag har hittills gått emot alla odds, och det kan vara att den turen är förbrukad. Man måste njuta medan man fortfarande kan.”
HUS kärlkirurgiska klinik ligger i framkant på europeisk nivå
Bukaortaaneurysm, det vill säga en utvidgning i bukaortan, är i allmänhet symtomfri men ibland kan det kännas som en pulserande massa i buken. Diametermåttet på aortaaneurysmen har i studier visat sig vara den bästa prognosen för risken för bristning. Hos män är den vanligaste gränsen för behandling 55 mm och hos kvinnor 50 mm. Om aneurysmen konstateras vara mindre än detta, följs situationen upp.
När en operation övervägs görs först en datortomografiundersökning med kontrastmedel, patientens allmänna hälsotillstånd kartläggs och på mottagningen diskuteras olika alternativ och deras konsekvenser tillsammans med patienten.
Om bukaortan är smärtsam eller visar symtom, kan det vara ett tecken på en hotande bristning. Det första symtomet på en brusten aneurysm kan vara plötslig ryggsmärta och svimning. Brusten bukaorta är ett livshotande tillstånd, där en stor del av patienterna dör innan de når sjukhuset. Mer än 70 procent av de patienter som hinner till sjukhuset överlever i dag.
Vid HUS behandlas bukaortaaneurysm årligen hos 150–200 patienter. Av de brustna aneurysmerna opererades på 22, denna andel har minskat under de två senaste decennierna.
Numera är den vanligare behandlingen en endovaskulär åtgärd som utförs under genomlysning. Behandlingen utförs under genomlysning med robotassistans i hybrida operationssalar. Dessutom används specialproteser för aneurysm ovanför njurartärerna. Proteserna beställs ofta från fabriken individuellt tillverkade för patienten. Ett annat, initialt tyngre alternativ för patienten, men ofta bättre vid långvarig uppföljning, är öppen kirurgi. Vid öppen kirurgi öppnas buken och en polyesterprotes i form av ett rör eller en förgrening sys in i stället för det sjuka kärlet.
HUS kärlkirurgiska klinik ligger i framkant på europeisk nivå och är ett mycket aktivt forskningscenter. Modern behandling kräver omfattande internationellt samarbete, informationsutbyte samt kontinuerlig jämförelse av olika behandlingar och praxis. Valet av individualiserad behandlingsmetod för patienten baseras på information från internationella randomiserade och andra studier. Målet är att förklara resultaten och betydelsen av dessa studier för patienterna och vid behov för anhöriga så tydligt som möjligt.
Som expert fungerar avdelningsöverläkare Pirkka Vikatmaa vid kärlkirurgiska akutavdelningen
Vill du berätta din egen historia?
Vi söker nya patientberättelser att publicera på HUS webbplats. Om du är intresserad, skicka ett meddelande till esh.viestinta@hus.fi. Vi förbehåller oss rätten att bestämma vilka berättelser som publiceras och deras tidtabell.